På en feministisk författarkonferens i Bulgarien upptäcker den franske underhållningsförfattaren Pierre Charles Olivetti att han håller på att "bli gammal". När den erotiska diktarinnan Ana Carmena - "en verklig skönhet" - utan förvarning biter honom i örat, sätter det igång en medelålderskris med ödesdigra konsekvenser inte bara för Olivetti själv utan också för hans familj och hans författargärning. Skrivandet är en lika dålig medicin mot livskrisen som hans drömmar om att skaffa sig en älskarinna.
I våndan över att livet tycks ha tagit slut, och därmed kärleken, blir han allt mer självupptagen och krävande. Hustrun, den sakliga Vanja Olivetti, plågar han med sin fixa idé om en passion över allt förnuft. Bilden av henne blir ett fängelse för dem båda. Till slut förlorar han kontrollen över vad som är verkligt eller bara uppdiktat av honom själv.
Kulmen - "en tragikomisk klimax i det stora formatet" - inträffar i Paris efter en mässa i Notre-Dame där Olivetti själv uppträder som uppläsare. Där, på höjden av sin författarkarriär, blir hans fall så mycket ömkligare. Varken Ana Carmena eller hustrun kan hindra hans ras ner i ensamhetens avgrund, varken konsten eller älskarinnorna; för Pierre Olivettis del återstår bara ett upphöjt utanförskap.

Oldboy är en smärtsam, komisk berättelse om det manliga klimakteriet. Pierre Olivetti är en både cynisk och löjeväckande antihjälte, besläktad med huvudpersonerna i såväl Casanovas senare resor (1979) som i Pornografens död (1988), två av Jacques Werups mest prisade romaner. En egoistisk och pinsam men samtidigt märkligt hjärtknipande gestalt i ett manligt universum skildrat med en ironisk fermitet som leder tankarna till en Philip Roth eller Anthony Burgess.